If you ain’t first, you’re last!
Klev upp redan klockan 7:30 imorse till min stora förvåning. Jag bestämde igår att jag skulle försöka komma upp tidigt och liksom rycka upp mig lite, för de senaste veckorna har jag tydligen stängt av huvudet helt och hållet och bara låtit tiden gå, överhuvudtaget inte brytt mig, fast jag trodde ju aldrig att jag faktiskt skulle ta mig ur sängen innan förmiddagen är över. Men det gjorde jag! Jag gick upp, fixade några mackor och kollade klart på förra helgens nascartävling. Sedan var det dags för en stor kopp kaffe och lite chatt & surf innan jag tog itu med min morgontoalett.
Och här sitter jag nu. Står starkt och stolt emot frestelsen att kolla på WEC 47 (World Extreme Cagefighting, svinhårt) och väntar på en buss som kan ta mig i riktning mot biblioteket.
