12-05-2010
Idag har jag suttit på uteserveringen på gyllentorget och druckit kaffe och läst bok (Dumskallarnas sammansvärjning) (22 kronor för en liten kopp med en påtår, det kunde jag fått ett halvt paket för om jag varit något som helst förnuftig och druckit eget kaffe ur en termos istället).
På vägen hem gick jag förbi en löjlig liten grå “sportbil” som stod vid ett rödljus, jag blängde lite på den och den unge killen bakom ratten. Han såg att jag blängde och antog förmodligen att jag beundrade hans bil, inget kunde dock varit mer fel, och jag grämer mig över den lycka och stolthet han lär han känt – det var ett mycket olyckligt missförstånd.
I själva verket ville jag kasta en sten på hans bil, eller åtminstone repa den lite. “Så bräcklig var den illusionen av framgång, lycka och status” skulle jag säga till honom , och så kan han sitta där i sin defekta bil och skämmas över att hans statusbubbla sprack bara någon petade lite på den.
Fast det är klart, det skulle jag ju aldrig våga så hans illusion kanske är ganska solid ändå.
Men varför detta agg mot små löjliga män i små löjliga bilar, är jag bitter?
Nej, det är jag inte. Jag är bara förbannad på att det finns människor som har mer pengar än vad de borde och att de sedan använder dessa pengar till att köpa idioters beundran och avund. Killen har köpt en pryl han inte behöver för att få bekräftelse, nej, jag är inte avundsjuk.
Ha! Det där känner jag igen. Man vill liksom döda med blicken, men det kan vantolkas som någon slags avundsjuka. Samma sak när jag stirrar argt på turkar som kör långsamt med någon slags cubase-trance på ashög volym. De tänker nog att man blir lite upprörd och tycker att de är “farliga” och stör medelklass-ordningen fast man egentligen mest skäms över deras val av musik. “Sånt där kan man ju inte cruisa till” vill man säga och rekommendera jedi mind tricks, nwa, creedence eller ronny & ragge istället. Eller något annat som faktiskt är glidarmusik. Men nejdå. Kameljazz-disco tänker dom jävlarna.
Warlok sade detta 15 maj, 2010 den 0:47